idag är det 5 år sedan min älskade lillasyster christina dog.hon fick en hjärn tumör,som var av värsta sort.jag saknar henne så jättemycket,och tänker på henne varje dag.det var så mycket roligare när hon levde,för hon var så omtänksam och snäll.
vi pratade på telefon varje dag,och vi kunde prata om allt.
hon skrev kort och brev,till födelsedagar eller som uppmuntran om någon av oss var sjuk osv.hon brydde sej..
jag är otroligt tacksam för alla fina minnen jag har från henne.
jag tänker på hennes goa lilla flicka och fina lille pojk,som hon själv uttryckte sej.emma och hannes var bara 2 och ett halvt och 4 år när hon dog.christina var bara 31 år.
hon var jättetacksam och glad för att hon hann med så mycket mycket under sitt korta liv.som fru och mor till två underbara barn,hon utbildade sej till jurist och hann arbeta som det i ett par år.hon hann också med många och långa resor,den sista skulle bli den längsta...
hon sa till mej en gång,när hon just fått reda på sin svåra sjukdom:mimmi,livet är en fantastisk gåva som jag är så tacksam för att just jag fått vara med om,jag tänker inte ge upp utan jag ska kämpa in i det sista.och det gjorde hon också.
jag hoppas och tror att hon kan se hur fina hennes barn är både på in och utsidan,hon skulle varit så stolt över dem.
nu får hon istället vaka över oss alla som hon lovade i sitt brev som hon skrev till oss.hon får säkert hjälp av vår goa storebror som kom till henne för snart två år sedan.
ensam kvar ,utan mina två älskade syskon,ska jag tända nya ljus i min lykta och torka mina tårar. så ska ta ta mej en kopp kaffe innan jag gå ut med ruff.
kram från mej..
