torsdag 21 januari 2010

när livet lekte och allt var bra..så är det inte riktigt ida..

idag är det två år sedan min fina storebror dog.han blev sjuk i cancer,en mycket ovanlig sort.ingen visste då när han i december fick så ont att han fick läggas in på sjukhus,att han en månad senare skulle lämna oss alla och flytta till vår lillasyster ..på bilden är christina knappt året,thomas är 17år,och jag är 14år. snacka om sladdis!!..
det ät tur att ingen av oss då anade allt sorligt vi skulle behöva gå igenom.vi fick några fantastiska år tillsammans..men allt för få.
mamma och pappa har varit här på morgonen och hjälpt mej med liam och noah,som såvit över här inatt.samuel jobbar ju på nätterna och johanna har sovit på scandic i växsjö för hon läste på högskolan till kl 21 igårkväll.och idag började hon igen kl 8.00,så det var ju inte lönt att åka hem.jag har ju amanda som ska iväg till skolan,så det vat tur att mina goa föräldrar kunde hjälpa mej lite idag.nu är de på kykogården och tänder ett ljus..jag har tänt ljus i min lyckta i fönstret och vid vårt syskonkort i hyllan. ute är det idag grå moln och dystert,ungefär så som jag känner mej ...

här fyller thomas 50 år! han har massor med folk hemma och bjuder på god mat.han och helena har sålt sitt hus, och ska bygga nytt vid paradiset i vetlanda.thomas o helena planerar och fixar med husbygget.när huset nästan står klart får thomas inte vara med mer,han kan inte ens flytta med till nya fina huset utan får hastigt flytta till ett annat paradis...oj vad det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på allt detta..han blev aldrig 51.
imorgon ska vi åka till helena,för vi ska fira magister linda som är klar med sin utbildning.hon kan nu titulera sej gymnasielärare.gissa om hennes lille far skulle varit stolt..

nu är det dax att gå ut med ruff i vinterkylan.

kram alla! och var rädda om er och om varandra.

3 kommentarer:

  1. Vad fina ni är på fotot och vad fint du skriver om dina syskon. Jag förstår att saknaden efter dem är enormt stor. Jag tänker på dig- er. kram Annika

    SvaraRadera
  2. Mamma jag älskar dig!<3<3<3 Och jag sakanr dem jättemycket me...JÄMT! puss din tilda<3

    SvaraRadera
  3. Ja, det är allt bra konstigt att två så fina människor inte finns längre...De saknas mycket mycket.. Beundrar er och G-B och T som är så starka och är så positiva och lever livet trots allt som hänt. Fortsätt att vara lika underbara och varma, jag vet två som ler i sin himmel : ) Kram Karin <3 <3 <3

    SvaraRadera