
men mest fantastisk är amanda.
glad och till synes nöjd lever hon på..
jag får tunga tankar ibland när jag tänker på hur hennes liv är.hon kan inte tala om hur hon känner eftersom hon inte kan tala.när hon inte är glad utan gnäller få vi runt henne gissa..har hon ont,killar det någonstans,vill hon göra något vi inte förstår...jag vet på ett ungefär om hon är hungrig eller törstig,trött eller utråkad,där kan jag läsa av henne ganska bra.
thomas brukar se på detta bra,han tycker att amanda har det bra hos oss.vi plockar om henne så gott vi förmår.vi lagar god mat,ger henne fina och sköna kläder,spelar hennes favoritmusik,går på promenader,tar med henne och fikar,åker på resor planerade utifrån hennes behov,tränar hennes armar och ben,vi finns till hands för henne dygnet om, vi kramar henne och talar varje dag om för henne att vi älskar henne just för att hon är den goa amanda som hon är.
jag försöker tänka som han, men faktum kvarstår att detta är en av mina stora sorger... en sak är lite märklig och smått fantastisk... det är amanda som har lärt mej det som för mej är viktigast i livet...tack amanda!! och tack för att du finns min älskling!
kram och glad påsk på er alla!!!